Angelina är grym som grym
MALEFICENT
Det var en gång... Det har man hört många gånger förut men inte denna version av den onda fén. Robert Stromberg har satt sig i regissörstolen för första gången, tidigare har han ett enormt CV inom visuella effekter, något som ses tydligt i filmen. Det här är Angelina Jolies film och hon är grym som Maleficent. Det syns att Angelina älskar sin roll medan de andra inte märks så mycket. Trots allt heter filmen Maleficent så det är inte fel att hon tar plats och märks mest, vilket många har haft synpunkter på.
De små féerna som spelas av Juno Temple, Lesley Manville och Imelda Staunton är duktigt gjorda i animationer med deras riktiga ansikten. De är roliga men även smått puckade. Sam Riley som var grym som Ian Curtis i filmen Control gör en okej rollprestation som Diaval. Detaljer är något de tänkt på – lägg märke till Diaval's långa nästipp och när Malecifent är liten har hon ett födelsemärke ovanför ögonbrynet – som Angelina Jolie har på riktigt. Sånt missas ofta. Kanske en sak som är positiv med att regissören har jobbat med effekter tidigare, han har ett öga för detaljer.
Sharlto Copley som spelar Stefan spelar över så mycket att jag skruvar lite på mig. Men han väcker hat, så lite gör han sitt jobb i alla fall. Han har ju trots allt inte skrivit manus. Elle Fanning som Aurora är söt och glad där hon lallar runt i den vackra skogen och dess varelser utan några problem i världen... (Vad hon vet om). En liten roll har även Brad Pitt och Angelinas dotter Vivienne. Smart användning av det, då barnet inte skräms av sin mamma.
Storyn är intressant och det är kul med en annan version än den man är uppväxt med. Den är fin, rolig, romantisk och hjärtskärande. 3D-upplevelsen var tam. Jag är inget fan av 3D, tycker att det oftast används på fel sätt. Fjärilar, grenar och Maleficents kindben sticker ut ett par gånger men är inte tillräckligt imponerande för den extra kostnaden. Once upon a dream med Lana del Ray på sountracket är en mäktig låt jag har trallat på under våren och som ger goosebumps på armarna. Lite synd att den inte var med mer...
Jag hade länge sett fram emot denna film och bestämt date med mina brorsbarn som är 11 och 14 år, frågade dom vilket betyg de gav mellan 1-5. 4,9 ropade de i kör, de älskade den medan jag nöjer mig med en 3:a. Budskapet i filmen? Underskatta aldrig en hämndlysten sårad kvinna?
3 av 5
Det var en gång... Det har man hört många gånger förut men inte denna version av den onda fén. Robert Stromberg har satt sig i regissörstolen för första gången, tidigare har han ett enormt CV inom visuella effekter, något som ses tydligt i filmen. Det här är Angelina Jolies film och hon är grym som Maleficent. Det syns att Angelina älskar sin roll medan de andra inte märks så mycket. Trots allt heter filmen Maleficent så det är inte fel att hon tar plats och märks mest, vilket många har haft synpunkter på.
De små féerna som spelas av Juno Temple, Lesley Manville och Imelda Staunton är duktigt gjorda i animationer med deras riktiga ansikten. De är roliga men även smått puckade. Sam Riley som var grym som Ian Curtis i filmen Control gör en okej rollprestation som Diaval. Detaljer är något de tänkt på – lägg märke till Diaval's långa nästipp och när Malecifent är liten har hon ett födelsemärke ovanför ögonbrynet – som Angelina Jolie har på riktigt. Sånt missas ofta. Kanske en sak som är positiv med att regissören har jobbat med effekter tidigare, han har ett öga för detaljer.
Sharlto Copley som spelar Stefan spelar över så mycket att jag skruvar lite på mig. Men han väcker hat, så lite gör han sitt jobb i alla fall. Han har ju trots allt inte skrivit manus. Elle Fanning som Aurora är söt och glad där hon lallar runt i den vackra skogen och dess varelser utan några problem i världen... (Vad hon vet om). En liten roll har även Brad Pitt och Angelinas dotter Vivienne. Smart användning av det, då barnet inte skräms av sin mamma.
Storyn är intressant och det är kul med en annan version än den man är uppväxt med. Den är fin, rolig, romantisk och hjärtskärande. 3D-upplevelsen var tam. Jag är inget fan av 3D, tycker att det oftast används på fel sätt. Fjärilar, grenar och Maleficents kindben sticker ut ett par gånger men är inte tillräckligt imponerande för den extra kostnaden. Once upon a dream med Lana del Ray på sountracket är en mäktig låt jag har trallat på under våren och som ger goosebumps på armarna. Lite synd att den inte var med mer...
Jag hade länge sett fram emot denna film och bestämt date med mina brorsbarn som är 11 och 14 år, frågade dom vilket betyg de gav mellan 1-5. 4,9 ropade de i kör, de älskade den medan jag nöjer mig med en 3:a. Budskapet i filmen? Underskatta aldrig en hämndlysten sårad kvinna?
3 av 5
